Flyttning

I förra veckan fick jag meddelande : vi kan få den lägenheten som vilje.
Den är inte mycket största, bara 10 meter men ligger i Centrum. Min man alltid säger att han skulle vilja bo i Centrum. Jag skulle vilja bo på landet men tyvärr, inte nu. Kanske aldrig? Jag känner det ödets ironi: när jag blir mycket gammal då får jag möjlighet att bo på landet.
Stop, stop, Katarina. Inga klagomål! Allt är bra...Allt är bättre än förut och kommer till bli bäst.
Idag väntar jag nycklar till ny bostad.
Otåligt väntar jag nycklar. Nå! Kvinnan! Ring!