Regn, regn

Det regnar.
Flödar, rinner,droppar (? dum google translate, kan inte bra ord)
Överallt, omkring är silvert, mjukt, gosigt, mysigt...Världen blev mindre. Ljusen är delikat.
Jag gillar stilla regn. Gillar när tusen små droppar knackar i mit paraply. Så vackert är världen då!
Så regnar. Då är jag i bra humör.

Fågelsjön runt

Å, fin, fin dag var igår på Hunneberg. 

10 kilometer ungefär att cykla och gå.
Världen var blå och guld. Tystnad. Bara fåglarnas röster. Bara vi - min man och jag.
Nu längtar jag efter att besöka Kinnekulle.

Ny dag stiger upp

Jävla Polacker

Jag bor i Sverige över tre år och för två dagar sen hörde jag första gång "jävla polacker" bakom mig. Det var... chock. Det var i ICA på kö till kassan. Hon stod bakom mig och manifesterade sitt missnöje i högt röst "trevligt!" och "jävla polacker" därför att jag gick förbi henne i kön. Jag såg inte henne förut. Jag var tyst. Man vet aldrig vad ska göra när träffar med en osnäll beteende. Jag tänkte bara "kan jag svara jävla svensk?" men, nej, den ville inte jag säga. Jag gillar de flesta svenskar jag träffade hittills. Lurk? Nej, gå ner, till hennes nivå? Det bli sämre. Vad då? Jag sade ingenting. Kassörska var generad. Jag såg hennes mycket snäll leende. Å. Ta bort detta. Det var bara enda gång. Bra, bra Kat, att gjorde ingenting. Idag träffade jag steglits vid sjö och det var första gång. Så fint liten fågel. Våren kommer långsam, långsam. Men kommer, i alla fall.

Oh, dessa märkliga infödingar del 1.

Jag lovade mig själv att jag berättar om de kostiga svenskas beteender.
Så jag startar det.

Nu är jag på en kurs. Jag har 14 kollegor. I andra klasrummet finns ungefär det sama antal studenter. Vi träffar i köket. De dricker kafe, mycket kafe, jätte mycket kafe. De dricker kafe morgon när bara kom hit, dricket det vid kl.9, frukost rasten, efter frukost, förre lunch, till lunch, efter lunch. 4-5 koppar i 6 timmar!
Jag komenterar inte. This is not my business.
Jag dricker en kafe morgon och då och då en kafe efter lunch. I mellan tiden dricker jag te. Vanlig svart te, och "malina" te (hallon te, jag köper i Polen). Jag sockrar dem. Och varje dag, varje gång måste jag lyssna :
-Oj, sockrar du ?! Så mycket sockrar du. Varför sockrar du ? Ajajaj, Katarina, du vet att socker är farlig ? - och andra lika.
På början var det bara rolig. Nu, efeter tre år, är bara irriterande. Varje plats, varje möte behöver jag förklara.
Hallå! Jag är stor flickan. Och jag tror min sött kafe eller te kan inte bli mer farlig än 5 muggar kafe per dag. Särskild att jag äter inte söt bröd med söt smörgåsgurka, med mycket saltig skinka och mycket fet majonäs.
Svenskarna tror att bara dem vet hur ska man äta hälsosamt.
Och varje tänker " det bara jag undrar". Nej. Genom 21 dagar måste jag förklara ungefär 20 gånger "varför sockrar jag".
Sockrar darför att gillar. Och behöver. Klar ?

Klart

Min sisters begravning var lördag, den 14 january morgon. Jag kunde inte vara med alla. Jag hade biljet tillbaka och måste flyga - måndag morgan började jag kursen jag väntade så länge.
Måndag.
15 person : skrattar, skojar, småpratar och jag. Kämper med tårar, kunde inte prata, har problem att lyssna vad pratar om mina kolegor. Äntligen - fick jag bok, övningar som så mycket påminner min arbete. Kan sätta huvud in i bok, kan gräva in i ett annat värld, värld var allt är enkelt, logisk, lätt att förutse.

Vad tänkte de om den kvinna som sitter tyst, klädd mörka kläder och ler sig inte.
Jag vilje inte berätta om detta de. Okända människor, inte Polacker, kanske de kan inte förstå.
Småningom, efter två veckor började jag återkomma. Nu kan jag prata, skoja, skratta. Men ine, i själen...

Det var svåraste.
Idag två tjej pratade om famlji. Jag hunnit inte gick ut. Dem frågade mig
- Har du några syskon?
Histerisk ? Vad trodde de när jag började gråta ? Jag kunde bara skaka huvudet
- Nej, inte längre.
- Jag förlorat min enda sister för två veckor sen - förklarade efter en stund.

Nu allt är klart, de vet. Kanske bli det lättare att förstå varför kan jag inte bli så rolig.

Tillbaka

Sista månader vara jobbiga.
Den 12 january har komit ut min enda sister. Cancer.
God gav mig en stor present: jag kunde vara vid henne i hennes sista minuter.
Nu svarta kläder och sorg.
Efter två veckor äntligen kan jag skriva.
---
Idag är dag när sorg är starkare. Ibland den är mindre. Men finns hela tiden.